"Hösten härjar mina träd."
Så börjar sista dagboksanteckningen av Tyko Gabriel Glas, i boken som heter just Doktor Glas. Boken är skriven 1905 av Hjalmar Söderberg och hör till den samlingen klassiker som man faktiskt förstår varför de är just klassiker. Söderberg beskrev den själv som "en tankebok om mordets teori" och är skriven i dagboksform ur Doktor Glas perspektiv. Doktor Glas är en ensam man med sömnproblem, han har aldrig upplevt kärlek och bor själv, så när som på en hushållerska. I dagboksanteckningarna får vi följa hans växande avsky för pastor Gregorius och hans önskan att hjälpa pastorns unga fru, Helga Gregorius, som pastorn våldför sig på med ursäkten att det är Guds vilja. Till en början försöker Doktor Glas hjälpa Helga genom att lura pastorn att både han och hans fru har medicinska åkommor där samlag skulle kunna vara direkt farligt. När detta inte längre håller ser han ingen annan utväg än att mörda pastorn och vi får följa de inre diskussionerna han har kring hur vida det är moraliskt rätt eller fel.
Det finns många orsaker till varför jag tycker om den här boken, men jag tänkte inte komma med en djupgående analys som många säkert skulle finna långrandig. Istället tänkte jag presentera en av Doktor Glas många cyniska tankar:
"Egentligen var jag också bortbjuden till bekanta på en villa i skärgården; men jag kände ingen lust. Jag tycker inte så mycket om varken bekanta eller villor eller skärgården. Framförallt inte skärgården. Ett landskap hackat till kalops."
och sedan det allra sista dagboksinlägget han gör, vilket jag tycker är ett ypperligt slut:
"7 oktber.
Hösten härjar mina träd. Kastanjen utanför fönstret är redan naken och svart. Molnen fara i tunga skockar över taken, och jag ser aldrig solen.
Jag har skaffat mig nya gardiner i mitt arbetsrum: helt vita. Då jag vaknade i morse trodde jag först att det hade snöat; det var alldeles samma dager i rummet som när den första snön har kommit. Jag tyckte att jag kände lukten av nyfallen snö.
Och snart kommer den, snön. Man känner den i luften.
Den skall vara välkommen. Låt den komma. Låt den falla."
Har man inte läst boken kanske man inte förstår detta men förhoppningsvis ger det mersmak, om det nu är någon som mot förmodan läser det här.
2004 utkom Bengt Ohlsson med boken Gregorius, en parafras på Doktor Glas där man får se den här tiden ur pastorns perspektiv. Den har blivit hyllad och fick även augustpriset. Första gången jag läste Doktor Glas köpte min käre fader en pocketversion av den och sa med bestämd ton: "Läs den här." Jag tänkte försökta ta tag i det och göra det nu, passar bra med tanke på att jag har en fem timmar lång tågresa till Göteborg framför mig i morgon.
Det finns många orsaker till varför jag tycker om den här boken, men jag tänkte inte komma med en djupgående analys som många säkert skulle finna långrandig. Istället tänkte jag presentera en av Doktor Glas många cyniska tankar:
"Egentligen var jag också bortbjuden till bekanta på en villa i skärgården; men jag kände ingen lust. Jag tycker inte så mycket om varken bekanta eller villor eller skärgården. Framförallt inte skärgården. Ett landskap hackat till kalops."
och sedan det allra sista dagboksinlägget han gör, vilket jag tycker är ett ypperligt slut:
"7 oktber.
Hösten härjar mina träd. Kastanjen utanför fönstret är redan naken och svart. Molnen fara i tunga skockar över taken, och jag ser aldrig solen.
Jag har skaffat mig nya gardiner i mitt arbetsrum: helt vita. Då jag vaknade i morse trodde jag först att det hade snöat; det var alldeles samma dager i rummet som när den första snön har kommit. Jag tyckte att jag kände lukten av nyfallen snö.
Och snart kommer den, snön. Man känner den i luften.
Den skall vara välkommen. Låt den komma. Låt den falla."
Har man inte läst boken kanske man inte förstår detta men förhoppningsvis ger det mersmak, om det nu är någon som mot förmodan läser det här.
2004 utkom Bengt Ohlsson med boken Gregorius, en parafras på Doktor Glas där man får se den här tiden ur pastorns perspektiv. Den har blivit hyllad och fick även augustpriset. Första gången jag läste Doktor Glas köpte min käre fader en pocketversion av den och sa med bestämd ton: "Läs den här." Jag tänkte försökta ta tag i det och göra det nu, passar bra med tanke på att jag har en fem timmar lång tågresa till Göteborg framför mig i morgon.
Min inbundna upplaga av Doktor Glas från 1949.
Kommentarer
Trackback
