Bokberoende
För att fira detta tänkte jag dela med mig av en av Gustaf Frödings dikter som ger mig rysningar; "En kärleksvisa" heter den.
Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.
Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå.
Shame on me
Ja, jag har gjort en tabbe. Har inte tagit några bilder på någon stickning, kanske imorgon. Nu ska jag göra mig en kopp te, läsa lite och hoppas att jag somnar tidigt. Jag har massor av böcker som jag inte har hunnit läsa ut under kursens gång men som jag kommer tvinga mig själv att läsa ut, annars får jag inte skriva upp dem i min läslogg!
Om någon är intresserad så ser listan över de oavslutade böckerna ut såhär:
Av samma blod - Agnes von Krusenstierna
Madame Bovary - Virginia Woolf
Processen - Franz Kafka
Familjen H - Fredrika Bremer
Den siste mohikanen - James Fenimore Cooper
Världens sista roman - Daniel Sjölin
Som ni ser har jag lite att göra och nu har vattenkokaren kokat färdigt och min säng längtar efter sällskap, så det är väl bara att sätta igång.
Min hud är full av fjärilar
flyttar sig tungt tungt fångade havsörnar,
vingbreda, som aldrig släpper sitt byte.
Egentligen ska jag sova, tänkte bara slå ett slag för Karin Boye innan jag gör det. De här raderna är tagna ur dikten som har samma namn som titeln på det här inlägget: "Min hud är full av fjärilar".
Hitintills har jag bara skrivit om litteratur, vilket beror på att jag läser litteraturvetenskap just nu och knappt har tid för annat än att läsa. Men med lite tur kommer det ett inlägg om något annat snart, till exempel om stickning och till exempel imorgon.
Je voudrais que quelqu'un m'attende quelque part...
heter Anna Gavaldas novellsamling från 1999 (2003 i Sverige), på svenska heter den: Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans. Egentligen skulle jag berätta om Gregorius av Bengt Ohlsson, och det ska jag också. men först tänkte jag slänga in en liten kommentar om den här boken. Det är en novellsamling och precis som Gregorius läste jag den på tåget förra helgen. Den passar som tåg-bok, buss-bok eller allmänt "fördriva tid medans jag väntar på något som inte kommer ta allt för lång tid"-bok. Anna Gavalda fungerar dock, enligt mig, bäst i romanform där hon kan ta det utrymme hon behöver för att göra sina fina porträtt av personer, relationer och känslor. Några av novellerna är bättre än andra, men Anna Gavalda är alltid trevlig att läsa, i pocketform passar den ju behändigt i väskan och på en tio minuter lång bussresa hinner du läsa ungefär en novell. Den uppfyller alltså alla kriterier för en vänt-bok.
Nu blir det Gregorius för hela slanten. Som jag nämnde i föregående inlägg är den en parafras på Doktor Glas av Hjalmar Söderberg och handlar om pastor Gregorius. Bengt Ohlsson fick augustpriset för denna bok, och även om jag inte kan påstå att det är en av de bästa böcker jag har läst tycker jag att han förtjänar priset. Boken handlar alltså om pastorn, som i Doktor Glas framstås som den äckligaste personen att bestiga denna jord. I den här boken är det nästan tvärt om. Den Gregorius vi får möta i Doktor Glas blir en komplex person att känna medlidande med och sympatisera med, medans doktor Glas blir en obehaglig och kall människa. Vissa scener, som idag skulle klassas som våldtäkt, har jag svårt för, men många andra berörs jag desto mer av. Däremot kan jag tycka att den är lite väl utdragen och ibland blir det lite för omständigt, jag hade svårt för att få den där känslan av att helt uppslukas av boken. Jag kommer mest troligt inte att läsa om den, men jag är glad att jag har läst den.
Och Malin, som tyckte att jag var för seg med bloggandet: Jag ska försöka skärpa mig! Och det gör inget om du läser Gregorius före Doktor Glas, bara du läser båda.
"Hösten härjar mina träd."
Det finns många orsaker till varför jag tycker om den här boken, men jag tänkte inte komma med en djupgående analys som många säkert skulle finna långrandig. Istället tänkte jag presentera en av Doktor Glas många cyniska tankar:
"Egentligen var jag också bortbjuden till bekanta på en villa i skärgården; men jag kände ingen lust. Jag tycker inte så mycket om varken bekanta eller villor eller skärgården. Framförallt inte skärgården. Ett landskap hackat till kalops."
och sedan det allra sista dagboksinlägget han gör, vilket jag tycker är ett ypperligt slut:
"7 oktber.
Hösten härjar mina träd. Kastanjen utanför fönstret är redan naken och svart. Molnen fara i tunga skockar över taken, och jag ser aldrig solen.
Jag har skaffat mig nya gardiner i mitt arbetsrum: helt vita. Då jag vaknade i morse trodde jag först att det hade snöat; det var alldeles samma dager i rummet som när den första snön har kommit. Jag tyckte att jag kände lukten av nyfallen snö.
Och snart kommer den, snön. Man känner den i luften.
Den skall vara välkommen. Låt den komma. Låt den falla."
Har man inte läst boken kanske man inte förstår detta men förhoppningsvis ger det mersmak, om det nu är någon som mot förmodan läser det här.
2004 utkom Bengt Ohlsson med boken Gregorius, en parafras på Doktor Glas där man får se den här tiden ur pastorns perspektiv. Den har blivit hyllad och fick även augustpriset. Första gången jag läste Doktor Glas köpte min käre fader en pocketversion av den och sa med bestämd ton: "Läs den här." Jag tänkte försökta ta tag i det och göra det nu, passar bra med tanke på att jag har en fem timmar lång tågresa till Göteborg framför mig i morgon.
Min inbundna upplaga av Doktor Glas från 1949.