HannaCornelia

Usch, jag har skrivit hela inlägg, jag har skrivit om, jag har tagit bort, jag har lagt till och sedan raderat alltihop. Jag har ett sådant skrivbegär att det fyller hela min kropp. Det är konstant närvarande, alltid i bakhuvudet, och jag vet att det finns där. Jag vet att jag har berättelser inom mig, men de kommer inte ut. Det är som om jag har fått en blodpropp i skrivandet. Det byggs upp mer och mer bakom den, men inget av det kan komma ut och det jag känner är ren frustration. Jag vill skaka mig hårt och ordentligt tills det lossnar, tills blodproppen glider iväg och ut ur systemet. Men det går ju inte. Så jag håller mig med att skriva ner små meningar och diffusa idéer som lyckas slinka förbi. Några sammanhängande rader, en väldigt, väldigt storskalig, överseende skiss på sin höjd. Och medan jag envist håller fast vid dessa spillror av mitt eget skrivande läser jag hur en kvinna, bara ett år äldre än mig själv, precis har debuterat med en roman. Jag kvävde impulsen att dunka huvudet i väggen och slängde tidningen i tidningshögen.
Nåja, den fick ju inte så bra recensioner i alla fall...

Ja, plötsligt händer det. Jag skärper mig och gör det jag tänkte göra igår, och i förrgår! Tog lite bilder på min senast färdigställda skapelse, så nu ska ni får se. Det är en mössa stickad i ett hålmönster som jag improviserade fram under tiden jag stickade den. Det var lite knepigt att kombinera mönstret med ihoptagningarna mot slutet, med det gick tillslut. Idén till hålmönstret har jag fått från ett tröj-projekt som jag håller på med just nu, men jag måste pausa i från det ibland och göra något annat och nu senast blev det alltså den här mössan. Den ser kanske lite underlig ut på bilden, men den är faktiskt rätt fin när man har den på sig, om jag får säga det själv.

Ja, jag har gjort en tabbe. Har inte tagit några bilder på någon stickning, kanske imorgon. Nu ska jag göra mig en kopp te, läsa lite och hoppas att jag somnar tidigt. Jag har massor av böcker som jag inte har hunnit läsa ut under kursens gång men som jag kommer tvinga mig själv att läsa ut, annars får jag inte skriva upp dem i min läslogg!
Om någon är intresserad så ser listan över de oavslutade böckerna ut såhär:
Av samma blod - Agnes von Krusenstierna
Madame Bovary - Virginia Woolf
Processen - Franz Kafka
Familjen H - Fredrika Bremer
Den siste mohikanen - James Fenimore Cooper
Världens sista roman - Daniel Sjölin
Som ni ser har jag lite att göra och nu har vattenkokaren kokat färdigt och min säng längtar efter sällskap, så det är väl bara att sätta igång.

heter Anna Gavaldas novellsamling från 1999 (2003 i Sverige), på svenska heter den: Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans. Egentligen skulle jag berätta om Gregorius av Bengt Ohlsson, och det ska jag också. men först tänkte jag slänga in en liten kommentar om den här boken. Det är en novellsamling och precis som Gregorius läste jag den på tåget förra helgen. Den passar som tåg-bok, buss-bok eller allmänt "fördriva tid medans jag väntar på något som inte kommer ta allt för lång tid"-bok. Anna Gavalda fungerar dock, enligt mig, bäst i romanform där hon kan ta det utrymme hon behöver för att göra sina fina porträtt av personer, relationer och känslor. Några av novellerna är bättre än andra, men Anna Gavalda är alltid trevlig att läsa, i pocketform passar den ju behändigt i väskan och på en tio minuter lång bussresa hinner du läsa ungefär en novell. Den uppfyller alltså alla kriterier för en vänt-bok.

Nu blir det Gregorius för hela slanten. Som jag nämnde i föregående inlägg är den en parafras på Doktor Glas av Hjalmar Söderberg och handlar om pastor Gregorius. Bengt Ohlsson fick augustpriset för denna bok, och även om jag inte kan påstå att det är en av de bästa böcker jag har läst tycker jag att han förtjänar priset. Boken handlar alltså om pastorn, som i Doktor Glas framstås som den äckligaste personen att bestiga denna jord. I den här boken är det nästan tvärt om. Den Gregorius vi får möta i Doktor Glas blir en komplex person att känna medlidande med och sympatisera med, medans doktor Glas blir en obehaglig och kall människa. Vissa scener, som idag skulle klassas som våldtäkt, har jag svårt för, men många andra berörs jag desto mer av. Däremot kan jag tycka att den är lite väl utdragen och ibland blir det lite för omständigt, jag hade svårt för att få den där känslan av att helt uppslukas av boken. Jag kommer mest troligt inte att läsa om den, men jag är glad att jag har läst den.

          

Och Malin, som tyckte att jag var för seg med bloggandet: Jag ska försöka skärpa mig! Och det gör inget om du läser Gregorius före Doktor Glas, bara du läser båda.

Min inbundna upplaga av Doktor Glas från 1949.

Jag är en 19åring som snart blir en 20åring men pendlar mellan att känna sig som en 5åring och en 50åring. En gång frågade min käre far mig vad jag skulle bli när jag blir stor, jag svarade: "Jag ska bli skapare". Detta sammanfattar mig ganska bra tror jag, i alla fall på ett plan. Att skapa är alltså något jag verkligen tycker om, jag kan bli riktigt tokig om jag under en lång period inte får pyssla med något. Nu kanske man kan undra vad exakt det är jag gör? Jadu, vad gör jag inte? Jag stickar/virkar, skriver, fotograferar, syr, målar, tecknar, gör smycken och så vidare, lite vad jag känner för helt enkelt. Fast, musik är jag inte så haj på att göra. Jag kan plinka några ackord på gitarren men längre än så har jag inte kommit än, det är ett projekt jag lagt på hyllan tills det finns mer tid över. Eftersom jag läser mycket, just nu läser jag även litteraturvetenskap, så kommer jag säkerligen även att ta upp en del litteratur. Säkert en massa annat också. Vi får helt enkelt se vart detta leder!